Det är i tystnaden det händer

Visst är det väldigt sällan tyst nuförtiden? Trafik, signaler, musik, röster och sorl finns överallt. Jag konstaterar efter några dagar i Italien att det är en ännu högre ljudridå här än hemma. Tystnad finns liksom inte. Överallt skvalar musik och röster hörs. Bilar och sirener ljuder dygnet runt. På nätterna hörs syrsor och fåglar som gör att den yttre tystnaden liksom aldrig infinner sig. Jag tror att tystnaden är viktig för att få oss att må bra och att fungera bra. Och då tänker jag på två sorters tystnader den yttre och den inre.

Att sätta sig i ”yttre tystnad” kan vara en utmaning idag. Jag ser bara på mina barn som är uppväxta i en värld av ständig uppkoppling hur svårt de har för att det är tyst där ute i etern eller runtomkring dem. De tror sig behöva ljudridån för att fungera bra och att tänka eller göra läxor. All teknik går att stänga av –men det bruset som finns runtomkring oss kan vara svårare. Men jag tror att det är viktigt att hitta platser där det verkligen är tyst då och då. Det gör något med kroppen att få vara i tystnad. Vi går ned i stressnivå. I alla fall efter en stund när abstinensen lagt sig..

Det andra handlar om att hitta sin egen ”inre tystnad”. Den när vår inre röst stannar upp och ger oss utrymme att vara stilla en stund. Vi har även i våra huvuden ett inre sorl som är svårt att stänga av. Vår inre röst pratar med oss hela tiden. Kommenterar det som vi ser och upplever. Dömer, kommenterar och resonerar med oss där inne i våra huvuden i en evigt pågående monolog. Det bruset är minst lika störande som det yttre. Det ger oss inte utrymme att tänka efter, sortera tankarna och landa utan ”stör ut” det som vi kanske borde ha uppfattat i ett samtal eller på ett möte.

Hur många gånger är vi inte i färd med att formulera våra egna kloka svar medan någon annan pratar istället för att verkligen lyssna ”tyst” och sen tänka på vad vi hört , reflektera och därefter börja prata. Väldigt sällan tror jag och kan tala av egen erfarenhet. Tystnaden upplever vi ofta som jobbig när vi är tillsammans. I alla fall innan vi känner varandra riktigt väl – då kan tystnaden kännas mer naturlig. Blir det tyst i ett rum så infinner sig behovet av att ”fylla luftrummet” med ljud. I förhandlingar pratar man om att tystnaden är ett av de bästa förhandlingsknepen. Är en person tyst så kommer den andra med automatik att börja prata.

Jag tror att många av vardagens små konflikter eller utmaningar skulle lösas så mycket bättre om vi tränade på förmågan att vara tysta och ha det tyst omkring oss. Att ta time out i dialoger och möten. Att våga säga att ”låt oss reflektera en stund” och att kunna sitta tysta både enskilt och tillsammans och låta saker sjunka in och landa innan vi pratar vidare. En stunds tystnad kan göra att saker får en annan dignitet och ett annat ljus – eller att tankar sakta hinner korsbefruktas. Något att fundera över kanske i sommar hur vi kan använda både ”yttre” och ”inre” tystnad som verktyg i vardagen. Jag tror det finns en nyckel till både effektivitet och harmoni där.

Ha en skön sommar!


Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Visa kommentarer

Nyhetsbrev

Ta del av våra utbildningar, tips och erbjudanden