Den relativa kompetensen

Att vara kompetent för sin uppgift handlar om att ha både en vilja och en förmåga att utföra en uppgift med de kunskaper och erfarenheter man har.  Med andra ord varierar kompetensen med situationen och uppgiften. Den är relativ. Det är det som är den stora utmaningen när omorganisationer haglar och när verkligheten vi lever i hela tiden målas om.  Hur ska man klara av att hålla uppe förmågan att utföra sin uppgift när omvärlden inte är stabil och man behöver kunna göra andra saker idag än i går?

 

Jag tror inte det finns ett enkelt svar på den frågan men jag tror att det allt mer framöver kommer att handla om att utveckla den personliga förmågan att lära nytt och att ställa om. Att hela tiden vara öppen för att bygga på, lära av och lära om och att hela tiden jobba med att utveckla sin förmåga att just utvecklas.  Jag tror att mycket också kommer att handla om kunskapsspridning kollegor emellan och att nyttja det som redan finns. Den organisation som har ett högre lärtempo än andra kommer att ha fördelar av det.

 

Här blir själva  ”lärklimatet” en viktig faktor att titta på.  Har vi en grogrund för kompetensutveckling?  En trygg miljö? Eller är både vardagslärandet och styrda aktiviteter mindre fruktsamma eftersom de ”förtas” av att energin går åt till att bevaka och säkra den egna tryggheten? Vi är ju som människor inte annat än djur på savannen fortfarande även om vi arbetar i miljöer som är långt ifrån våra förfäders. Men våra ryggmärgsreaktioner finns kvar och de har vi ännu inte ställt om.  Här har vi vår överlevnad som prioritet ett och då är trygghet i gruppen en av dessa. Att vi har en status i gruppen som gör att vi får vara med. Att visa att man inte kan – kan sänka min status och där ligger en risk.  Så tänker vi omedvetet och kämpar hellre på i motvind och ber inte om hjälp. Eller hjälper någon annan.

 

 

Jag tror att det behövs en vidare diskussion om vad som skapar den tryggheten på en arbetsplats att utvecklas och att lära nytt.  Att vi i team och ledningsgrupper kan prata om kompetensutveckling där även miljön för utveckling sätts i fokus. Mäts och utvärderas. Att det är ok att i ett arbetsteam säga att ”jag kan inte – ännu.” Och att be om hjälp att utvecklas och att hjälpa till när vi ser behov hos andra. Att vi förstår att vi är varandras ”lärmiljö” och att vi har den uppgiften i vår medarbetarroll att hela tiden lära nytt och att excellera i vår egen kompetensutveckling. Och att om vi gör det så är det allas vår framgång som vi jobbar med. Från stort till smått.  I ett tryggt klimat är utveckling och förändring spännande. Det gör inget att världen kullkastas för vi är trygga med att vi hanterar det som händer och hjälps åt med att hitta lösningar.

 

Ska vi kunna parera i alla omställningar och göra det med bibehållen hälsa och framgång så behöver vi se hur vår kompetens påverkas av det som ändras. Men framför allt tror jag vi  behöver förstå hur det klimat och den värdegrund som råder är en del av vår kompetensutveckling. Eller brist på.  Vår kompetens är inte statisk.  Den är relativ. Det som gjordes igår kanske är ogjort idag. Och varje dag är en ny dag –med nya utmaningar.


Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Visa kommentarer

Nyhetsbrev

Ta del av våra utbildningar, tips och erbjudanden